om att hålla sin tjockångest för sig själv

Håller inte alls med bloggkommentatorerna som skriver att Blondinbella och övriga bloggare som uppenbart försöker göra sig av med övervikt borde vara öppna om varför de tränar och äter riktigt. Bloggkommentatorerna menar att det blivit "modernt" att tycka om sig själv och att Blondinbella (som dessutom har detta som tema) därför inte vill vara ärlig med sina avsikter. Bloggkommentatorerna tycker att man VISST kan tycka om sig själv och ändå vilja gå ner i vikt.

 

Visst, det tror jag också. Men. Jag ser ändå en väldigt stor poäng i att som bloggare med många andra kvinnor och framför allt unga tjejer som läsare, inte skrika ut sina avsikter med träning och kost och jag tycker det är bra gjort av Blondinbella. Jag tycker hon är smart som nämner träningen och på så sätt förespråkar ett hälsosamt leverne. MEN jag tycker det är sjukt skönt att slippa läsa om hennes eventuella tjockångest. Om hennes mål och avsikter samt alla de här försvarstalen som ofta hålls av bloggare som börjat banta, vilka bara bringar ångest åt oss vanliga dödliga.

 

Tycker även att Lady Dahmer formulerat sig bra kring sin egen träning. Hon har inte någonstans skrivit på sin blogg att det handlar om att bli smal, utan fokuserar istället på ord som styrka, pigghet och välmående. Samtidigt som hon skrivit inlägg om hur hon trivs med sig själv och sitt utseende. LD är dessutom brutalt ärlig om jobbigheten kring sitt tränande och sveper inte in träningen i ett fjantigt rosa skimmer utan får det att låta som det verkligen är: jobbigt.

 

Då Blondinbella skrivit mycket om anorexia och andra ätstörningar och även haft väldigt mycket kontakt med tjejer som lidit av dessa har jag full förståelse för att hon inte vill trycka sina eventuella viktsminskningsförsök i ansiktet på folk.

 

 

Om både Blondinbella och Lady Dahmer gör slag i saken och verkligen blir smala kommer jag att bli besviken. Nej, jag önskar ingen ohälsa, men jag ser en klar poäng i och en klar fördel med att det finns bloggare/förebilder av olika storlekar och former. Då varenda jäkla liten bloggerska lägger sig i bänkpressen hamnar vi ju tillslut i exakt samma situation som den media har hjärntvättat oss alla med under de senaste decennierna.

 

Men just det ja. Jag finns ju kvar. För evigt med breda höfter och mjuk mage. För evigt er mjuko. Här kommer ni aldrig att stöta på någon tjockångest, varken dold eller öppen. För den existerar inte och om den någon dag kommer att smyga sig på, kommer jag aldrig att trycka den i era ansikten utan hålla skiten för mig själv.

// ert operfekto

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0