kvinnligheten

Lady Dahmer har skrivit en del om hur tjejer framställs i media på senaste. 
Igår lade hon upp den videon som EU använder sig av för att locka kvinnor att börja forska. Sience is a girlthing. Otroligt äckligt kampanj får jag säga själv. Just för att den gör kvinnans forskande till Något Annat. Något Nytt. Annorlunda. Eftersom mannen och hans forskning ju är normen, så måste ju kvinnan och hennes forskning då rimligtvis bli något annat. DEN ANDRA, så att säga. Vilket självklart suger balle. 
 
MEN. Det tycker nog inte alla. Säkert finns det både en och två tjejer som går igång på den där kampanjen och blir sugna. Precis som när Järnaffärn här i Visby ordnar TJEJkvällar i järnaffären. Då är det make up artister där och man får prova på att bli sminkad av ett proffs samtidigt som man får lära sig skruva med blommiga tjejskruvdragare och spika med knallrosa hammare.
Precis samma sak som när Lego lanserar TJEJlego och allt är rosa och pluttit och nuttigt och gulligt. Precis som många företag gör när de ska "locka nya konsumenter", dvs tjejerna. De tar alla sina fördomar och paketerar dem i en snygg marknadsföring som bygger på alla de där fördomarna och så hoppas de på det bästa. Och det går troligen ofta ganska bra. 
 
Man kan säga MYCKET om det. Analysera och vrida och vända. 
Men grejen är att min dotter hon älskar det där rosa tjejlegot. 
Och jag önskar mig en skruvdragare med blommigt skaft. 
 
Och så är vi där igen. Vid ett av feminismens största problem. Krocken mellan de kvinnor som VILL vara och VILL omfamna det typiskt kvinnliga och de som ifrågasätter, tar avstånd ifrån och protesterar emot det typiskt kvinnliga. 
De där som VILL och OMFAMNAR de typiskt kvinnliga, de menar att man måste få vara som man vill och ÄNDÅ leva i en jämställd värld. De menar att TROTS att kvinnor skiljer sig ifrån män i mångt och mycket, så måste rättvisa skipas mellan könen. Olikheter ska inte spela någon roll.
Och så de där som ifrågasätter. Som muttrar om konstruerade kön och menar att olikheterna har skapats för att det ska vara omöjligt för kvinnor att jämställas med män. 
 
Jag är otroligt kluven mellan dessa två parter. 
Jag ser det fina i de där som vill ha rättvisa trots olikheter och jag är helt med på poängen. Man kan likna det vid att muslimer och kristna (olika kulturer) måste kunna leva tillsammans på ett jämlikt vis. Det är vi ju många som håller med om. Och man kan ju verkligen tycka att män och kvinnor måste kunna vara olika utan att det som anses kvinnligt ständigt nedvärderas.
Samtidigt. Samtidigt finns det ju väldigt väldigt många bevis för att kön faktiskt är något som till mångt och mycket konstrueras. Och man kan fundera över hur det vore om inga kön någonsin hade konstruerats i hela världshistorien. Vilka vore vi då? 
Teorin att den kvinnliga könsrollen har konstruerats helt enkelt för att väga upp och komplettera den normgivande könsrollen (männens) och därmed inte är annat än ett Andra kön, konstruerat utefter ett annats köns behov och önskemål känns också väldigt rimlig om man ger den en ordentligt tankestund. 
Och jag landar aldrig. Kan aldrig välja sida mellan dessa tu. Troligen på  grund av att jag ju faktiskt är djupt insyltad i hela könsrollsgrejen jag också. 
 
Det är de flesta av oss, vare sig vi vill det eller inte. 
Och med det i tanken kan jag tycka att vi är på en ganska bra stig just nu i Sverige. Vi är i ett mellanting skulle man kunna säga. För genusvetenskapen brer ut sig. Allt fler förskolor anammar det och media överhopas med det. Allt fler föräldrar blir medvetna och ifrågasättande. Det kommer att bli spännande att se hur det går för våra barn i framtiden.
 
Men det är barnen det. Vi vuxna finns ju här också. Vi som klätts i rosa prinsessklänningar och uppfostats att pyssla och ta ett steg tillbaka. Hur gör vi liksom med oss??
 
Jo men vi sätter på oss rött läppstift, gasar upp våra blommiga skruvdragare på max och kör på tycker jag. 
Vi låter våra karlar klippa gräset (i alla fall jag) och ställer oss i köket och bakar våra jävla rullrån och kräver respekt för det, som Underbara Clara. Vi intresserar oss för mode och gör karriärer som fan inom området och sedan kan ju alla bara hålla käften om att det är ytligt kvinnotrams. 
 
Istället för att problematisera det faktum att kvinnor oftare går ner i arbetstid när barnen föds så säger vi - GUD vilka FANTASTISKA MAMMOR! och pekar fuck you åt männen som står där med sina feta plånböcker men aldrig får känna barnens mjuka armar runt sina halsar för barnen vänder sig inte till den som aldrig är där när de är ledna och behöver tröst. Vem fan är vinnaren och vem är förloraren EGENTLIGEN??
 
Istället för att problematisera det faktum att små tjejer förväntas älska rosa, glittrigt lego med blommor och hästar problematiserar vi det faktum att pojkar förväntas älska gråa, svarta legobyggsatser med tillhörande svärd och våldsattiraljer. 
 
Vi problematiserar inte det faktum att unga tjejer mår dåligt och blir kallade för hora och utsätts för sexuella trakasserier varje dag utan vi problematiserar det faktum att unga killar kallar tjejer för hora och utsätter sina kvinnliga klasskamrater för sexuella trakasserier varje dag. 
 
Det är klart vi ska fortsätta muttra om konstruerade könsroller och det är självklart att kampanjer liknande de som LD uppmärksammas ska ifrågasättas. Men man får ta det försiktigt så man inte trampar på det jäkligt fina, starka, coola och positiva som den kvinnliga könsrollen faktiskt också står för. 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Emelie

WORD! :)

2012-06-26 @ 11:41:28
URL: http://emeliestefansson.blogspot.com/
Postat av: Maria A

Asbra skrivet!

2012-06-26 @ 21:44:45
Postat av: Caranlachiel

Jättebra! Det här har jag faktiskt börjat tänka på. Även om jag stör mig som fan på min svåger och svägerska som envisas med att klä sin 6-månaders dotter i inget annat än rosa och superflickiga saker och säger åt sin brorson att "det där är en flickhatt!" när han provar kusinens blommiga solhatt (djuuupt andetag!) så vill jag inte sända signaler till någon att rosa och flickigt är fel. För jag älskar också rosa och flickigt (kvinnligt, när det gäller mig). Jag tror inte jag skulle klä en dotter i bara rosa och flickigt i och för sig, men nog fasen skulle det finnas såna kläder också.

Däremot är jag dö-noga med att ge mina pojkar färgglada, ljusa kläder istället för grådassiga kläder från killavdelningen. Och försöker ge dem mjuka värden och egenskaper (vilket är superlätt med en så mjuk man som jag har).

Svar: Precis! Lite av varje till alla. Men aldrig skuldbelägga. Jag skulle klä min son i rosa och andra glada färger som fan! Precis som mina tjejer har en hel massa kläder från pojkavdelningarna i sina garderober. Ändå är det ofta det tjejiga och kvinnliga som ifrågasätts. Under hela min uppväxt kände jag mig tex konstant dålig pga att jag inte kunde spela fotboll, inte var överaktiv, inte vågade gapa och ta för mig lika mycket som killarna osv, helt enkelt därför att deras beteende och intressen var norm och det jag tyckte om att göra(pyssla, leka, skriva, måla, lugna grejer), samt mitt beteende(snäll, lugn sävlig), ständigt nedvärderades. Om en pojke är typiskt pojkig nedvärderas aldrig han. Däremot om han har flickiga drag nedvärderas han. Därför är jag stenhård med att allt som är typiskt kvinnligt och flickigt måste ses efter. Passas på. Så att inte nån jävel kommer där och får mitt typiskt flickiga barn att känna sig kass och mindre värd. Varken feminist, kvinna eller man får göra det.
jenny persson

2012-06-27 @ 07:36:18
URL: http://caranlachiel.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0