brunheten

Gårdagen alltså...

 

Men innan jag berättar om den ska jag bara skriva en sak som jag avskyr:

* Jag avskyr folk som pratar om sina barns jobbigare perioder i termerna TROTS. 

Min BVC-tant sa en gång att man kunde kalla det UTVECKLINGSPERIOD. Eller SJÄLVSTÄNDIGHETSPERIOD. 

Det handlar ju om att barnet tar ett steg bort från föräldrarna. Och om att det utvecklas. Jag hatar ordet trots för att det får utveckling och självständighet att låta som något negativt. Så. Det var bara det jag ville få sagt.

 

Natten till igår kunde jag inte sova. Istället gosade jag den nyblivna kattmamman och pysslade om henne lite. 

Sov ungefär 4 timmar. Sen upp och iväg. Till distriksköterskan. Jag har länge undvikit det faktum att jag har diabetes typ 2 nämligen. Men nu har dödsångesten hunnit ikapp mig och jag har Tagit Tag i det. 

Det var en mycket bra sköterska. Mild och förstående. Sa precis de rätta sakerna. Det kräver sin person, att bemöta en diabetespatient. Många orkar inte ta tag i det. För många är det mycket känsligt att diabetes typ 2 är en sjukdom som man själv rår för och över. Viktsnacket är känsligt. 

 

Jag var nog en skön patient att ha. Jag kan ju det här. Hade graviditetsdiabetes med båda barnen så jag vet ju hur det funkar. Viktsnacket är heller inget jag backar för och jag kan numera fullt ut acceptera att diabetesen är något jag själv rår för och över. I blame myself med rätta. Men nu ska jag också försöka ställa det till rätta så gott jag kan. 

 

Efter besöket där gick jag till Apoteket och hämtade ut nålar och teststickor. Here we go again. Damen i kassan på Apoteket kände igen mig från tidningen, tyckte om det jag skrev. Jag blev glad.

 

Mötte svärmor på Öster. Stod och pratade en stund och sedan körde hon till Katthemmets loppis och jag gick dit (motion är ju a och o i mitt liv numera....). Vid loppisen var svärfar och vi shoppade lite alla tre. Sen kom min man och vi gick till Thai och åt lunch alla 4. 

Sen fick jag skjuss hem. 

Hann vila i 5 minuter innan morsan och brorsan kom och ville se på kattungar. 

Sen städade jag lite snabbt och sedan gick jag till förskolan. Sen hem igen.

SEN hände en fantastisk sak: jag lagade mat från grunden!

Jag hittade några kycklingfileér i frysen och googlade lite. Sen tillagade jag dem på ett trevligt vid. SKITGOTT blev det. Gjorde dock en liten miss och råkade ha i mango chutney bara för att det stod i receptet. Det är ju skitmycke socker i det och det visste ju inte jag eftersom jag aldrig förut använt det i någon form av matlagning eftersom jag inte lagar mat. 

Men det gick bra.

 

Sen åkte maken och handlade medan jag duschade ungarna. Sen la han dem och jag gick ut på Promenad i Rask takt. Det var ett tag sedan, kan man säga.

Jag provade även att jogga så smått i skogen. Tyvärr flög en mygga in i mitt öga efter ca 2 steg och försvårade joggandet med ungefär 100% men jag kämpade på! Staplade mig hem. Svetten dröp av mig och jag landade på soffan med maken och Zlatan i rutan. Sov jävligt gott på natten.

 

Idag har jag rivstartat med en liten rask promenad i skogen. Jag tycker inte om det nej. Traskar runt och svettas med en stark vision av ett lågt sockervärde på mätaren när jag kommer hem.

 

Igår var mitt fastblodsockervärde (testet man tar på morgonen innan frukost) på 10.0

Idag var det på 8.4

7.8 är vad det max får ligga på. Och jag ska nå dit.