brunheten

Jag har tänkt på Kultur. 

Barnprogram, tex. 

 

Det händer väldigt ofta när vi ser på Bolibompa i den här familjen att jag eller min man stönar - men gud! inte en enda tjej! eller "och den enda tjejen i programmet står självklart vid spisen". 

Samma sak i barnfilmerna. 

Jag har märkt att de allra flesta barnprogram baseras på Manlig Vänskap. 

Huvudpersonen i de flesta barnprogram (och barnfilmer) är ofta av manligt kön och så har den här personen med manligt kön kompisar. Ofta ingår en tjej i kompisgänget. Hon är dock alltid i perferin. Och det spelar liksom ingen roll hur många tjejkompisar en figur har så länge serien heter Byggare Bob. Meckar Micke. Piggley. Fåret Shaun. Alvin och gänget. Fokus är ändå på huvudpersonen och det förstår barnen också. 

 

Om man tittar i tv-tablån för Barnkanalen ser man tydligt att Svt anstränger sig för att få in program både för flickor och pojkar där. Mellan Byggare Bob och Meckarmicke lägger man in Fifi förgätmigej osv. MEN. Om man tittar noga ser man att det är betydligt färre program som har flickor som målgrupp än de program som har pojkar som målgrupp (genom att ha en manlig huvudrollsinnehavare). När jag räknade lite snabbt fick jag det till 30 av 64 program, med manliga huvudrollsinnehavare. Och 13 program av 64 med kvinnliga huvudrollsinnehavare. Resterande program var sådana som kunde kallas könsneutrala och sådana jag inte visste (jag vet dock de flesta). Några av programmet visades två gånger under dagen, men det spelar ju ingen roll. Det handlar ju om hur mycket man väljer att exponera män och kvinnor.

 

HUR man väljer att exponera dem är en annan diskussion. Vi har som sagt Byggare Bob. Meckar Micke. Äventyrliga Piggley Wink. William och hans stövlar. Busiga fåret Shaun. Rädda Oscar i Vampyrskolan. Superhjälten Samsam.

Och så har vi den glada grisen Olivia. Gulliga Fifi förgätmigej. Den busiga Lilla Prinsessan. Pysslia Philofix. Tokiga häxan Meg. 

 

Bara den grejen att dela in programmen i flicka och pojke är ju egentligen helt befängd och man märker även att SVT anstränger sig på den fronten genom att ta in program som Charlie och Lola, I drömmarnas trädgård och Tinga Tinga. Men de kunde absolut skärpa sig.

 

Man kan ju ursäkta dagens barnprogram med att säga att "ja men det är för att många av den är skapade utomlands där de inte är lika genusmedvetna som vi". Men det håller ju inte. Jag tänker närmast på program som "höjdarna på taken", "de tre vännerna och Jerry", "Sune och hans värld" osv osv. 

 

Jag tackar däremot Jesus och de som bestämmer på SVT för program som Pomos Piano, Charlie och Lola, "Vi söker vår mapa", Småkryp, Tinga Tinga osv. 

 

Mitt hatprogram är Djungelboken med sina TUFFA TAG. De tre vännerna och Jerry får mina barn inte se. Inte den kåtsliskige Sune heller. 

 

Jag har även tänkt på att i de program där pojkar har huvudrollerna, är könsrollerna bra mycket snävare än i de program där flickorna har huvudrollen. Både grisen Olivia och Fifi tex, är ju väldigt mångsidiga och GÖR liksom allt. Medan Byggare Bob bygger. Meckar Micke meckar och Racerbilen Rory kör. 

 

Det här mönstret, som man hittar i Barnkanalens tablå, går igen i böckerna och filmerna. 

Lösningen på problemet skulle nog vara fler kvinnor som dels gjorde barnprogram/barnfilmer/barnböcker, men framför allt: fler kvinnor som bestämde vilka program som skulle tas in på kanalerna. 

Genustänk behövs såklart också. För det är ju inte bara representationen av de olika könen som räknas, utan även, som sagt, HUR man presenterar dem.