stjärtlappar&tjejer

Igår var jag inte världens bästa mamma. Men jag tänker inte ha dåligt samvete för det är jag ju alla andra dagar om året.

 

Låt oss börja redan i lördags.

Familjen körde av gården 13.00. 13.01 öppnade jag en öl.

Ja jag vet. Jag är sån jävla präktomorsa å ba "jaaaaag dricker iallafall aaaaaldrig när mina baaaaarn är heeeemmaaa" (det gör jag inte alltså) och så fort de lämnar gården korkar jag upp!

 

I lördags hade hade jag nämligen bjudit de finaste tjejerna jag vet på Krismöte i samband med min 27årsdag!

 

Jag HATAR att bjuda hem folk, särskilt på mat. När vi, vid sällsynta tillfällen, bjuder hem familjer på mat, lagar min man, motvilligt mat. Vi hatar att laga mat, men han är liiiite lite bättre på det än mig. Dessutom hatar jag själva värdinnaskapet. Att allt hänger på mig. Om det blir trevligt eller ej. Avskyr det. Hatade att ha fest som ung. Inte förrens jag var DÖDSKOMPIS med vännerna vågade jag bjuda hem dem på parta. Prestationen bakom att bjuda hem folk- jag hatar den.

 

Därför var det här en STOR händelse för mig. Att jag ÄNTLIGEN verkligen BJÖD HEM mina närmaste (alla ganska nya vänskapsrelationer, men djupa) vänner, där MAT och ALKOHOL ingick.

Jag hade innan gjort allt för att göra förväntningarna så minimala som möjligt.

 

Men vid 13tiden igår satte jag iaf igång. Bakade BRÖD för första gången i mitt liv. Frallor. Oerhört nervöst. Började ju med det, eftersom jag var mest osäker på det. Så de var klara redan till 14.30.

Då gjorde jag en kladdkaka. Det kan jag så det gick bra.

 

Sen började jag med MATEN. En vegetarisk gryta med massa konstiga kryddor, som jag å Freja gjorde i höstas. Den är så god så det inte är klokt. Men jag var ändå sjukt nervös inför det hele. Som TUR VAR hade jag dock hunnit bli lite dragen på den där ölen som jag hade svept så jag ordnade och donade i säkert över en timme med den där grytan.

Och den blev god!

 

Och sen kom tjejerna och allting gick naturligtvis jättebra. Alla klickade fint med varandra, trots att jag tidigare på dagen haft en släng av panik när jag inte kunde komma på NÅGON gemensam nämnare för dem!!! Men eftersom alla mina vänner faktiskt ha Social Kompetens var hade jag såklart oroat mig i onödan och de hade naturligtvis jättemånga gemensamma nämnare som jag inte hade tänkt på. Plus att gemensamma nämnare faktiskt inte är nödvändigt jämt. Olikheterna är ju kul de med.

Maten var god (efter att man själv hade fått salta den något!!!), sällskapet fantastiskt och Stina drog i sig 1.5 flaska vin och jag var inte nådig med ölen heller.

 

Vid 01.30 gav de sig av. Då hade vi avhandlat alla de viktigaste ämnena, gaiplat och dessutom lyckas skrämma upp oss med diverse läskiga historier.

 

Men. Så fort jag blev ensam försvann all spökrädsla. Mitt hus alltså. Det är min borg.

Men jag sov på soffan…Invigde 14000kronorssoffan kan man säga. Det var som att sova på ett moln får jag säga.

 

 

Skulle egentligen ha gått på familjegympa på friskis och svettis igår med övriga familjen. Men min godhjärtade man sa att de va lugnt om jag ville vila medan han hurtade runt med barnen. Så jag låg kvar på soffan.

 

När de kom hem gick min man upp och jobbade med renoveringsrummet på övervåningen och jag gjorde ett ryck och gick ut med ungarna. Lekte. Gjorde snöperson. När vi blev kalla gick vi in och så fick de varm choklad med grädde och chokladbit i.

Och sen dog min moderlighet ut.

Jag la mig på soffan. Läste 6 böcker för barnen. Och sen somnade jag. En liten stund. De satt bredvid och läste böcker själva och sjöng jävligt högt.

 

Sen vaknade jag och vi åkte ner på stan. Åt på Mc Donalds. IGEN JAG VET! Två gånger på en vecka är ju verkligen en gång för mycket men så fick det bli. Det var GOTT SÅ IN I HELVITE.

Handlade stjärtlappar och tandborstar på Coop och sen hem och det var läggdags nästan direkt.

 

 

 

Och idag var det måndagmorgon. Gud vad jag hatar måndagsmorgnar. Jag är så arg, trött och fylld av HAT rent ut sagt. Maken har alltid bråttom, vi grälar alltid. Barnen blir gnälliga såklart av den dåliga stämningen. Men idag var de så glada över snön och all pulkaåkning de ska ägna sig åt idag på dagis så de var glada hela morgonen medan jag å maken gick runt och var sura. Tur att de finns de små liven.

 

Stjärtlapp förresten. Så jävla fult ord. Hatade det ordet när jag var liten. Hatade självaste stjärtlappen också. Det var det enda jag vågade åka. Det var bara de barn som var dåliga på idrott i det stora hela- som åkte stjärtlapp. Alla andra åkte pulkor och snowracers. Men jag tyckte det gick för fort med pulkor och snowracers. Och nu är min äldsta precis likadan. Vill mest åka stjärtlapp. Till skillnad från mig så skäms hon inte för sin stjärtlapp. Hon älskar den och hon älskar att va i backen. Hon skrattar oavbrutet hela vägen ner och SPRINGER sedan glatt uppför backen för nästa åk. Hennes kompisar susar runt i sina pulkor och snowracers och än så länge är det ingen som dissar henne och hennes stjärtlapp. Kanske är det inte så längre, som när jag var barn. Fy fan. För vintersporter och all annan sport på jorden. Fy fan för barn i det stora hela.

 

Jaja nu ska jag inte sitta här och bli bitter. Måste betala räkningar. Sen plugga.

 

Amen


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0