mer tarmtömning, knull och dåliga förhållandestrukturer åt alla

Blir inte klok på de där besökstopparna som kommer med jämna mellanrum! Vem länkar mig? Vart hittar ni mig??

 

 

Jobbig dag det här. Men fin också.

Fick en sån där huvudvärksattack imorse…. Det är så obehagligt! Jag vaknar och känner mig mosig. Känner antydan till huvudvärk. Vaknar aldrig riktigt till. Sen blir det värre och värre och tillslut kan jag bara ligga helt still, slappna av i hela kroppen samt göra det helt mörkt. Idag fick jag lägga mig på soffan med en av barnens tröjor över ögonen. Någon som kan något om migrän/huvudvärk? Är det migrän jag har? Eller är det en hjärntumör? Är det dags för mig att lämna jordelivet, osv??

 

 

Tyvärr hade jag barnen hemma idag också… Kände mig verkligen som världens sämsta mamma, men bara en stund. Sen tog smärtan över och jag kunde inte tänka längre. Jag låg på soffan och de satte sig vid köksbordet och pysslade så länge. Ibland kom de in och klappade på mig. Jag ringde min man direkt när det började och han kom ganska fort, den älsklingen. Han är väl ännu traumatiserad efter den gången då jag råkade ta för mycket insulin (har graviditetsdiabetes när jag är gravid) och höll på att hamna i koma. Den gången kom han hem på fem minuter. Fem minuter!

 

Han kom i alla fall och tog barnen, gav dem lunch, ringde sin mamma som är sjuksyrra och frågade om råd, gav mig cola zero, gav mig rinexcin. Och efter att jag somnat till en stund var det borta. Jag var som en ny människa. Alldeles lätt i huvudet.

 

Maken jobbade hemifrån resten av dagen ändå, den gullisen. Men jag hade barnen och vi gick ut i snön och sen in igen och jag gjorde broccolipaj.

Jag gör väldigt sällan mat från grunden. Det är lite av en Fantastisk händelse när det sker. Barnen och maken var alldeles andäktiga. Och den blev god! Detta är kanske den 4 matpajen jag gör i mitt vuxna liv och alla har hittills varit misslyckade! Men inte denna!

 

Sen skulle jag skriva tre kommentarer till tre olika frågeställningar, vilka vi i klassen jobbat fram förra veckan. Min frågeställning hade blivit utvald och hade dessutom fått flest kommentarer. Så mitt sargade ego fick sig lite kärlek.

Sen kom jag igång och började sitta och argumentera för följande 3 ämnen

  • Det var inte bättre förr. Män tar ännu ut minimalt med föräldraledighet och kvinnor jobbar ännu deltid i mycket större utsträckning än män, vilket kommer att leda till sämre ekonomisk ställning för kvinnor även när vår generation går i pension.
  • Kan skolbarns psykiska ohälsa ha något att göra med det faktum att de sätts på förskolan så väldigt tidigt?
  • Vad unga föräldrars ofta socioekonomiskt dåliga status beror på. Här ballade även diskussionen ur då jag blev upprörd över allas snack om att unga ”borde läras” att inte skaffa barn så tidigt och har nu vänt diskussionen till att handla om nackdelarna och farorna med att skaffa barn sent i livet (för hur jävla ansvarsfullt är det egentligen) samt till det sjuka i att myndigheter och stat har bestämt vad det är passande att medborgarna ägnar sig åt, utefter vilken ålder de är i. Amen för fan

 

 

Jag är så jävla bra på det här med debatt och diskussioner skriftligt över intranätet. Men det är även då det blir klart för mig att det här med vetenskapliga bevis och annat skit inte intresserar mig särskilt mycket. Det VÄRSTA med att plugga på universitet är att man måste ha KÄLLOR till precis allting. Man får sällan tänka själv tycker jag. Jag vill helst bara bräka på. Tänka själv. Dra egna slutsatser. Under såna här kommentarsdebatter får vi lov att använda egna erfarenheter och jag älskar det. Det är då jag är som bäst.

 

Jag la barnen nu. De är så jävla fina. De har så vackra ord. ”Jag älskar dig så många snöflingor det finns mamma” och ”jag älskar dig för du har långt hår, mamma”. En liten svettig hand på min kind och de somnade.

Jag är en bra mamma. Och de är världens bästa barn.

 

 

Har ätit linfrön nu konstant i 3 dagar. Min mage har vart så totalt jävla uppfuckad den senaste veckan och tarmtömningen i lördags blev slutet. Linfrön alltså. Okej att man mer eller mindre flyger fram av gasighet, men jävlar va de gör susen för tarmtömning. Jag älskar linfrön.

Tips för hårda magar:

  1. Linfrön
  2. Cilaxoral (tag 10-20 droppar, beroende på ditt tillstånd och invänta himmelriket)

 

Jag ska aldrig glömma mitt livs värsta förstoppningar.

Låt oss minnas dem tillsammans.

 

  1. Jag bodde i Hökarängen med mina bästa kompisar. Jag hade fått för mig att jag blivit tjock och åt pulversoppa dagarna igenom. Man fick även äta kokta ägg så det gjorde jag. Många ägg blev det. Vilket resulterade i en förstoppning utan dess like. Jag provade allt. Kaffe (jag dricker inte kaffe), dubbla snus, treo, egenkomponerat lavemang i form av vattenflaska med smal kork och vatten, lavemang köpta på apoteket. Inget funkade. Tillslut kunde jag inte gå längre. Trycket var helt enkelt för stort. Då ringde jag en doktor. Han skrev ut cilaxoral till mig. En av vännerna sprang till apoteket och hämtade ut det. Jag tog min dos och nästa morgon rann en veckas plåga ur mig.
  2. Jag hade fött mitt första barn. INGEN INGEN INGEN hade berättat för mig att det kan vara svårt att bajsa efter förlossningen. När allt var över och mitt underliv och ändtarmsöppning var så mördbultat som något kan bli, slogs jag av insikten ”hur i helvete ska jag kunna bajsa”?? Det gick några dagar. Snart hade 8 dagar gått. Inget bajs. Jag vågade inte. Det gjorde ju ont bara jag satte mig på toaletten. Tillslut tog jag 20 droppar cilaxoral. Vaknade på natten och sprang på toa. Lättnad.

Jag fortsatte ta cilaxoral, men det ville inte komma ut nått mer. Efter ytterligare 8 dagar kunde jag inte pinka längre. Då sa svärmor sjuksköterska att jag måste åka ner till akuten. Det var inte kul att förklara mitt ärende för tanten i luckan. Men hon var mycket förstående. Jag fick komma in direkt och ligga på en bår och vänta. Jag grät. Ylade ”TÄNK OM EN KILLE SKA TITTA PÅ MIN RUMPA!!!!”. Sen blev jag arg. Så otroligt arg. Jag gick in på närmaste toalett (i vanliga fall tömmer jag aldrig och jag menar ALDRIG tarmen på offentlig toalett. Ej heller hos vänner, bekanta eller andra. Bara hemma.) Och ja…det var, bokstavligt talat, som att skita ut en hörnsoffa. Det gjorde så jävulskt ont. Men jag var lättad. Vi kunde säga tack och hej och ingen snygg manlig AT-läkare på 26 skulle behöva pilla på min rumpa. Vi åkte hem och tarmtömningsorgien fortsatte. Jag satt på toa i över en timme och gjorde mig av med de senaste 16 dagarnas plågor. Jag har aldrig varit så lycklig som efter det.

 

 

Jo, möjligen när jag, efter mitt kejsarsnitt med andra barnet, kunde skita direkt, dagen efter, utan minsta lilla smärta. Bara DET får mig att för all framtid förespråka kejsarsnitt för alla kvinnor på hela jorden. Mer kejsarsnitt åt folket!!

 

Sen dess spelar det ingen roll hur hård jag är i magen. Jag håller mig aldrig. Allt ska ut, hur mycket blod som än ska spillas. Akutenbesöket förändrade mig, med andra ord, for life. Men jag bajsar ännu inte på offentliga toaletter eller hemma hos andra. Förutom två gånger. En gång när jag blev magsjuk på Göteborgs centralstation. Och en gång då Radiohead spelade på Hultsfred. (jag har vart på 5 Hultsfredsfestivaler. Men bara bajsat där en enda gång… Ni förstår själva vad jag vill säga med det..)

 

Jag tänkte nämligen idag på, att om bara fler människor pratade och skrev mer om sina bajs och magproblem, så att tabun knäcktes, så kanske alla vi som vägrar offentliga toaletter en dag vågar!

 

Jag tänkte även på att det är jäkligt konstigt att det inte skrivs och pratas mer om

  1. Sex. Alla har det. Alla gör det. Ändå är det så sjukt tabu att prata om i många lägen.
  2. Förhållanden och dess problem. Alla har dem. Inget förhållande är problemfritt. Ändå är det mycket som ”ska hållas inom äktenskapet”. Jag tror att det finns många strukturella problem vad gäller äktenskap och förhållanden, som man borde kunna lyfta och på så sätt hjälpa många. Samma sak att prata om det med vänner och bekanta. Men många gör inte ens det. Så rädda att någon på något sätt ska tro att dennes liv inte är perfekt.

 

Men perfekt är ju så jävla tråkigt. Ja. Jag önskar verkligen mer tarmtömningsberätteler, mer knulla och mer strukturella förhållandeproblem i media, på bloggar och i mina vänskapsrelationer. Tur att jag ska träffa Nina imorrn. Bajs, knulla och äktenskap är typ det enda vi pratar om. Just de, ganska mycket feminism också. Med andra ord, livets viktigheter.

 

Amen

The Soundtrack of our poop:


Kommentarer
Postat av: N

Såg att LD länkade med fina ord på twitter. Ses i morrn

2012-02-20 @ 22:43:58
URL: http://Nin
Postat av: Julia

Jag länkar iaf.

Försöker skriva om bajs å så men är lite bajsfobiker.

Min största skräck är förstoppning (näst ormar förstås). Ha en go dag!

2012-02-21 @ 08:21:32
URL: http://aliaslillamy.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0