nostalgikern

2012.
Jag har snöat lite på det här med att sammanfatta... Jag är ju en ständig nostalgisker, ser aldrig framåt, men däremot ständigt bakåt (och jag tror inte att det är nått dåligt med det, utan bara ett tecken på att man är en analyserande person! så det så!!). Och nu måste jag fortsätta tänka på mitt 2012. Ett speciellt år, känns det som.
 
Årets mest magiska stund: den natten när Russin plötsligt hoppade upp på fönsterrutan och återvände till våra liv. Det låter ju jättetöntigt. En katt liksom. Men han är vår guldklimp. Sonen vi aldrig fick. 
Han stack när honkatten födde fem ungar i juni. Och kom aldrig tillbaka. Vi letade, ropade, la lappar i brevlådor, hade kontakt med katthemmet. Men ingenting. 
Och så bara kom han tillbaka! Satt på sin vanliga plats på fönsterbrädan och skrek en natt kring 01snåret. Vi lyfte in honom. Kramade. Gosade. Skrattade. Grät lite. Han var så kelig. Låg i Davids famn och spann så högt så högt. Vi matade honom och han åt som om han aldrig sett mat förut. Vi gav honom korv. Tre kokkorvar åt han, den galningen. Han var inte utmärglad eller ovårdad. Hade lite pinnar och löv i pälsen, som om han gått långt. Vi gissar på att han har bott någonannanstans, ganska långt bort. Och sedan gått hem när han kände att det var dags. Ca en vecka efter att kattungarna hade flyttat! 
En kattunge hade vi kvar. Han tog henne till sig direkt. Hennes mamma var väldigt avig mot henne efter att de andra ungarna hade flyttat. Fräste och slog efter kattungen. Då ryckte Russin in. Tvättade, busade med och vaktade. 
Nu är det harmoni i kattflocken igen. Alla tre är kompisar. Russin har lagt på sig vintervikt och väger 7 kilo för tillfället. Han är vår snällaste katt. Gud, jag blir rörd bara jag tänker på den där natten då han kom tillbaka! 
 
Årets konsert: Har väl inte vart så många direkt... Men vi såg ju Coldplay i höstas, jag och min man. Fick köpa biljetter av en gammal kompis. Stack iväg bara kort från torsdagseftermiddan till fredagförmiddag. 
Jag hade precis blivit sjukskriven för depression och mådde så himla kasst. Ändå var det skönt för oss alla att jag hade blivit det. Jag var så skör då, de där månaderna och min man fick vara stark för oss båda två. Och det var han som vanligt. Han är verkligen bra på det där med äktenskap, min man, för när det var nöd, så bar han oss båda. Och barnen och hela familjegrejen. Tog han hand om. Jag satt mest och klappade på vår kattunge och glodde in i väggen. Och det lät han mig göra, tills jag blev mig själv igen.
Konserten med Coldplay satt så fint just då. Den var så magisk med alla lamporna, min man var så fin och snäll och jag tror att vi båda kände att det skulle ordna sig allting, den kvällen. 
 
Årets misslyckande: jag hoppade av skolan. Det gick bra för mig i skolan, det var inte det. Men jag är som jag är. Just det där, att jag är som jag är och ångesten över det, var även orsaken till depressionen jag drog på mig. 
Årets misslyckande, ledde ändå till något bra. Jag fick ta tag i det där, om min person och jag blev tvungen att inse att jag faktiskt bara ÄR såhär, som jag är. Och det GÖR INGENTING. Jag är bra ändå. Just så som jag är. 
Jonas Gardells dikt "förlåt dig själv" förklarar så bra ungefär det som jag gick igenom då. Jag fick förlåta mig själv. Och nu måste jag börja fundera kring hur jag kan vara just såhär som jag är utan att må dåligt. Hur jag kan forma mitt liv utefter min person. Så det är väl ungefär vad jag håller på och gör nu. 
 
Årets gräl: Mitt gräl med Nina förra våren. Oerhört hjärtslitande. Grälet med gynekologen var också lite jobbigt, särskilt eftersom jag blivit så sugen på fler barn nu på senaste... Gotland är ju ganska litet... Båda grälen var dock nödvändiga och det ena ledde i alla fall till något gott, nämligen:
 
Året mod: podcasten jag startat tillsamman med Nina. Jävlar vad länge jag gick och funderade på det. Vände och vred hit och dit på det. Innan jag kom fram till att det bästa jag kan göra är att ha en podcast med Nina. Och nu har vi det. Gotlandstrosorna. 
 
Årets roligaste: Hobbysarna som jag börjat med detta år. Först springandet, som satt igång när depressionen satt som värst.Jävlar vad jag sprang. Som en jagad. Direkt efter nyår ska jag ta upp det igen, för nu är nästan all snö borta. Jag tyckte ju om det! Och så kören som jag börjat in. Bästa rockkören. Att få förlora sig så, i bara sång, i några timmar! Fan vad jag har saknat det. Och jag undrar om det finns någonting som är så mjukt och bra för själen. Både körsång och löpning faktiskt- bra för själen. Min tredje hobby som eskalerar mer och mer för varje år är blommorna. Att fröså, gräva rabatt, övervintra pelargoner, plantera, vårda, plocka. Gud. Jag älskar blommor. Att odla upp blommor.Också det väldigt själsligt och härligt. Att vara ett med jorden. Få glömma allting för en stund och ner med fingrarna i jorden. Så fort tjälen går ur marken ska jag gräva en ny rabatt!
 
Årets kompisar: Ninas och min relation är utan tvekan den som har känts mest. Grälet, återföreningen och nu återupplivandet av den. Det är spännande och ganska härlig. Min och Sandras relation har också fördjupats otroligt mycket i år och till skillnad mot min och Ninas lite krångligare relation är min och Sandras enkel och trygg. Detta skrivs dock utan att lägga något värde bakom det. Alla relationer är bra och just nu är jag i guldläge med både tryggheten och allt det spännande från Nina. 
Jag har träffat bästekompisgänget ganska mycket i år tycker jag. De där dagarna när vi ses. Som rent balsam för själen. Energikickar och renaste, skäraste glädje.
 
Årets bebisar: Tvillingarna som kom i juni. Barnens nya kusin Siv. Många gravida nu och många bebisar på väg. 
 
Årets resor (betänk: jag bor på en ö långt ut i Östersjön. Allting som tar mig av ön är en resa!): Ölands djurpark med morsan och barnen i somras ska inte förminskas. I en liten stuga på en stor camping i två dagar. Äventyr på parken, kaffitörstig mormor och superglada ungar. Resorna till tvillingarna har också varit fina. Först till Uppsala och sedan till Sundsvall. De där små kämparna till ungar har verkligen lindat mitt hjärta kring sina små fingrar. 
 
Årets modernitet: fick min första "moderna" telefon. En Android. Med internet och allt. 
 
Årets roligaste: Dirty Dancing- musikalen i november med Fanny. Jag höll ärligt talat på att pinka på mig av skratt. 
 
Årets låt: FUN- some nights
 
Årets älsklingar: Alex o Sigge  Lady Dahmer och Taxilandet 
 
 
Nu vill min man att jag ska se TERMINATOR.... Just nu håller han ett litet anförande om att han faktiskt har SETT alla mina favoritfilmer många gånger om (Dirty Dancing, Into the wild, min bäste väns bröllop osv) men att jag ALDRIG har sett HANS favoritfilmer. För att VERKLIGEN visa att jag ÄLSKAR honom vill han nu att jag ska se TERMINATOR med honom. Han erbjuder sig att killa mig på ryggen i minst en halvtimme. Eventuellt killar han benen också. Det är ett erbjudande jag inte kan tacka nej till. 
 
GOTT NYTT ÅR PÅ ER ALLA!
Vi hörs nästa år!
 
PUSS&KRAM 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0