brunheten

Ligger i sängen. Hoppas på fortsatt frid nere från tvsoffan där barnen ser på sommarlov. Maken åkte just till jobbet. I början av sommaren vaknade man verkligen med ett leende och överlycklig inför att äntligen få vara ledig med barnen och slippa stressiga ångestmorgnar så HOPPADE man ur sängen och sprang ner till de små liven, ivrig att få älska dem ytterligare en dag. Nu är det verklig augusti. I miss dagis. Barnen saknar dagis. De grälar och slåss. 3åringen verkar rent av må lite dåligt av att ständigt hänga med en storasyster som kan allting. Att alltid vara liten och förlora varje tävling (livet är tydligen en tävling enligt mina barn..) tär på henne. Så idag ringer jag dagis och förbereder för ankomst. De har vart uppskrivNa sedan förra veckan egentligen. I slutet av veckan får de börja. Frid vare med oss. Nu är sommarn slut.