brunheten

Gud vad glad jag blev av det här ( http://kenzas.se/2012/08/09/forvirrad-tjej-hej/#comments) inlägget. Även om jag naturligtvis känner med Kenza och förstår att hon har det jobbigt, så är det så otroligt BEFRIANDE med sånt här! Om jag gissar rätt så kommer hennes blogg säkert få ett rejält uppsving efter det här. Jag tror att fler känner som jag...trötta på yta. Önskar själ. Det finns ju någonting bakom att tex Mia Skäringer blivit så stor. Hon har hjärtat utanpå kroppen. Var på bröllop i helgen och träffade några gamla vänner från högstadietiden. Vi ses inte jättemycket nu för tiden, men när vi väl ses så är det rakt på. Pang på rakt in i själen. Inget skitnsnack. Inga ytligheter. Rakt in i själen bara. Samma sak med Sandra, som var här idag med barnen. Det är samma sak varje gång. De kommer. Barnen, som älskar varandra, försvinner iväg i lek. Jag och Sandra sätter oss ner. Och sen är det pang på, rakt in i själen. Det är vid såna tillfällen jag älskar att vara kvinna mest av allt. Det är en enorm styrka som många kvinnor har, det där, att kunna gå pang på- rakt in i själen. Prata om väsentligheter istället för oväsentligheter. Djup istället för yta. Sen visst självklart har det sin charm att dela ytligheter som gardiner, motionsångest, recept och tapettips. Men utan djup förgås jag. När jag satt på bröllopet och pratade med bruden och den andra tjejen, vilka utgör min absoluta närmsta vänner under skoltiden, så insåg jag att vi är väldigt lika alla tre. Lika känsliga. Känslostyrda. En av de andra sa att hon läst att vänner med "högkänslig personlighet" ofta dras till varandra. Och det är ju logiskt. Att vi som inte klarar yta dras till likasinnade som föredrar djup. Men djup menar jag inte mörker. Med djup menar jag ämnen som barnuppfostran, politiska ideologier, barndomsminnen osv. Men med djup menar jag även att man inte är rädd för att rota i de mörka delarna. Dela dem med varandra. Och det älskar jag. Närheten man får när man delar de mörka delarna. Min man är mig absolut närmast av alla. Men vissa kvinnor i min närhet kommer tätt därefter. Det är dock väldigt skönt att det är så. Att min man är mig allra närmast. Ikväll fick han ta barnen. Har vart ensam med dem hela dagen och typ grälat oavbrutet med dem. Så ikväll sa han "gå upp och vila du, kom ner när du vill". Och det gjorde jag. Jag ligger i min säng och andas ut. Ska ligga här tills de små dvärgarna har somnat. Imorrn åker vi till Näs. Jag och min bror ska gå igenom och dela upp allting som finns i boningshuset. Vårt arv. Jag och barnen ska bo hos mamma några dagar och jag och brorsan ska va på Näs så mycket vi behöver. Jag hoppas jag får den gamla orgeln, samt några tavlor och gamla fotografier. Undrar hur mycket det kostar att stämma/renovera en gammal orgel? Fatta vad coolt att ha en orgel i vardagsrummet! Här om dagen när vi kom hem möttes vi av kattspyor i hela huset. Katterna hade fått mask i magen tydligen för det var maskar i spyorna. Igår när vi kom hem var det fjädrar i hela huset. Kattmamman har släpat in en levande fågel genom kattluckan till ungarna som de sedan avlivat och ätit upp, samt kräkts lite på det. Imorse hade de pissat och skitit i sin sovkorg, vilken är den vackra korgen jag fick av maken i födelsedagspresent. Jag hatar djur. Den 1 september flyttar alla katter utom kattmamman och en kattunge. Tack Jesus för det. Amen Barnen klädde ut sig idag: Jag inför bröllopet. Klänningen kostade 80 kr på Kupan! Blommor till brudparet från min egen trädgård: Det vackra brudparet: När man försöker vara kreativ numera: