AM

Fredag - gick upp tidigt och gick till Länsstyrelsen. Lyssnade på 3 timmars intressant prat på temat Kvinnofrid och Mäns våld. Två bra föreläsare först. Sedan var vi 4 som pratade lite mer fritt kring ämnet. En från polisen, en riksdagsledamot, en från Mansforum och så jag, sist av alla.

Jag var nervös alltså. Hade suttit och haft hjärtklappning till och fram hela förmiddan.

Men det gick så bra. Och jag flög hem, på adrenalin.

Skrev snabbt ihop en krönika och flög sedan vidare tillsammans med barnen hem till Sandra och hennes barn.

Jag å Sandra hade inte setts på jättelänge (pga vattenkoppor) så det var som en ljuv dröm. Vi lät barnen baka chokladbollar och de lekte lekte lekte och jag å Sandra pratade och pratade och pratade.

Maken hämtade oss timmar senare och det var nästan sorgligt att åka hem. Våra själar klickar så fint tillsammans!

 

Jag och familjen åkte hem och grillade. Jag var helt slut, efter att ha sovit dåligt och efter att all nervositet släppt och somnade på soffan.

På lördagen missade jag båten. Taxin var beställd till 06.20 men jag vaknade 07, när båten skulle gå. Ångesten över det vill jag inte ens tänka på, så mycket skämdes jag.

Fick packa upp min väska igen och spendera morgonen i soffan, förbannande mitt eget beteende.

Sen gick jag å barnen ut i solen. Maken fick ligga kvar. Jag började fixa med mina tunnor och andra planteringsställen. Maken kom upp och senare på eftermiddan stod så äntligen min rabatt klar. Den som maken kallar för "kärleksrabatten". För trots tusen andra grejer som egentligen ligger högre på priolistan i/runt vårt hus så har han tagit sig tid att gräva en rabatt till mig.

Vi har hjälpts åt, men då han deklarerade att

- KANTSTEN SOM SITTER LÖST ÄR DET VÄRSTA JAG VET och bestämde sig för att betonga fast kantstenen fick han klara sig själv.

Igår blev det klart och vi fyllde på grus och jord.

 

Idag skulle vi egentligen ha åkt och handlat blommor till Kärleksrabatten. Gud vad jag har längtat länge efter det. Dessutom har jag försådda frön som väntar på att bli utplanterade.

Men igår fick jag mens. Hade ont igår och idag är jag....ett vrak.

Maken kom nyss hem från söndagsgympan med barnen och jag började grina. Bad honom åka iväg med barnen en stund till. Jag är som ett darrande asplöv på insidan. Galet arg ena sekunden och tårar sprutande i nästa. Jag är HELT övertygad om att vi MÅSTE skiljas! IDAG har jag nämligen kommit till Insikt om hur DÅLIGT vårt äktenskap är och nu måste genast åtgärder vidtas. Vad han än säger blir jag arg, ledsen eller drabbas av en känsla av hopplöshet. Vad än barnen säger blir jag irriterad, sur, känner att allt jag säger blir fel och grinar för att jag är världens sämsta mamma.

Innerst inne vet jag ju dock att allt detta beror på den Andra Mensdagen, men det spelar liksom ingen roll att jag vet det. Jag är för jävlig ändå.

Som tur är vet min man om det.

- Nu åker jag och äter med barnen. Sen kommer vi hem och hämtar dig så åker vi till Granngården och Växthuset som vi bestämde igår... Jag tror att du behöver handla lite. Konsumtion brukar ju pigga upp dig! Och blommor! , sa han när jag grinade förut. Så liksom ledde han in mig till soffan, la ner mig, la filten på mig, pussade mig och åkte.

Så vi ska nog inte skiljas ändå. Så gullig som han är.

Dessutom har ju vårt äktenskap varit ovanligt bra på senaste. Det är väl konstigt hur man kan glömma va, bara genom blod.

 

Ligger på soffan nu och kollar på reprisen av Kvällen är din. Ett program jag i normala fall hatar. Idag grinar jag oavbrutet till det. Lilla Mansour. Han blir så glad här nuhuhuhuhuhuuuuuu...

 

Nej. Nu är det dags för pioner och rosor. Tagetes också. Det ska bli en tantrabatt utan dess like. Och eftersom den har huset som kuliss och fasaden ju är brun, kommer rabatten gå i rött, gult, orange. Kommer blir så sjukt fihihihhihihiiiiiint...

 

 

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0