En fridefull jul

Asså fy fan.
Jag har nog aldrig jobbat så här hårt...för någonting...någonsin...tror jag.
Jag insåg helt enkelt förut att bara jag verkligen VILL något och verkligen tycker att nått är VIKTIGT- då ger jag mig fan aldrig. Då kan jag jobba hur hårt som helst. Tyvärr är det inte ofta jag känner den känslan.
Men när det gäller barnen gör jag det.
De här senaste dagarna alltså...Helt jävla sjuka. Jag har typ minnesluckor!
Min hjärna har verkligen gått på högvarav och hela tiden har jag tänkt "nu ska jag bara, nu ska jag bara" med ett tydligt mål i sikte. Nämligen julafton. På julafton ska allting ligga på sin plats. Soporna ska va tömda, kattsanden ren, inte ett skäggstrå ska ligga i handfatet och irritera mig. Allt. Ska. Va. Perfekt. För att jag på julafton ska kunna luta mig tillbaka och inte göra ett skit, förutom att vandra till kylskåpet. Julafton, juldagen, annandagen. Heliga dagar.
Jag och min man har grälat ganska konstant de senaste dagarna. Det är lite synd. Men när vi blir paniskt trötta i den här familjen är det inte så att vi säger "men lägg dig du och vila en stund så duschar jag ungarna". Nej. Vi blir missunnsamma. Grälar om vem som har gjort mest, vem som är tröttast och vem det är mest synd om. Under vårt första år som 2barnsföräldrar höll vi på mycket så oxå. Men jag tänker inte ha ångest för det, för jag vet att vi är långt ifrån ensamma. De flesta par fungerar nog så. Och jag tror att en del av det kommer från att vi utgår från millimeterrättvisa. Vi är mycket känsliga för orättvisor i vår familj och det är helt tack vare mig.
Man kan inte sticka under stol med att jag har gjort mer julsaker än min man. Men samtidigt har han hållt resten av hushållet rullande. Dessutom fick han ägna hela förra helgen nästan, åt att fixa ute i gårdsstugan som vi hyr ut..Jaja. Skitsamma. Nu, när jag ÄNTLIGEN har fått lägga mig på soffan, är allt som bortblåst. 50 spänn på att vi får till det ikväll som kronan på verket!
Jag har julkrönika imorrn. Jag är inte så jättenöjd med den. Fick inte direkt till stämningen kände jag, men det beror på att jag själv inte direkt haft nån...
Eller...Den mesta julkänslan hittills fick jag igårkväll när jag å ungarna satt vid köksbordet och åt kvällsmat. Vi lyssnade på Shakiras Waka waka och pratade och jag fick VÄRLDENS lyckorysningar över hela kroppen så håret reste sig på armarna. Mycket märkligt. Här spelar man julmusik dygnet runt och så får kommer julstämningen till Shakira??!!
Barnen har klätt granen ikväll. Eller. Vi har hjälpts åt. Lillungen la legobitar i julgranen men där sa jag faktiskt ifrån. Skyllde på att vi behöver ha legobitarna att leka med i jul.... Stortjejen satte upp alla sina miljontals julgransprydnader som hon gjort själv av färgglada piprensare och glittriga små mjuka bollar... Hon är så stolt över de där sakerna som hon tillverkade helt själv en kväll medan jag stod och lagade mat. Hon kom på iden själv och tillverkade dem själv. Så. Stolt. Var hon ikväll när hon fäste dem i granen.
Sen badade ungarna i vår stora balja i badrummet (har inget badkar) och skrattade så de kiknade och sen fick de på sig rena pyjamasar och lägga sig i renbäddade sängar. Det minns jag själv jättetydligt från barndomen. Hur mysigt det var när man hade duschat (vi hade inte heller badkar') och fick krypa ner i renbäddad säng med ren pyjamas...
Jag hade så lyckliga jular när jag var liten. Antar att det är därför jag själv blir smått hysterisk runt jul. Vill så gärna ge dem samma sorts jul som vi fick när vi var små. Den lyckliga typen.
Och ni ska inte tro att december har vart rakt igenom jobbig nej. Nej nej. Den har vart hemskt fin på många punkter. Min juleshopping med Nina förra helgen tex. I regn och blåst brassade vi runt stan och hetshandlade. Hennes bröst var vår tickande bomb då hon har en bebis hemma som hon ammar. Det var jag, Nina och brösten kan man säga. Och det var ljuvligt att få gå på stan med Kompis!
Några dagar senare var det inte lika muntert. Nina kom hit med skitfina julklappar till mig och jag var så trött så ögonen nästan gick i kors. Hoppas hon gillar mig ändå efter det..
Jag å min man var i Stockholm helgen innan det oxå. Det var ljuvt. Vi hånglade men skrattade faktiskt mest. Det blev helt enkelt en Skratthelg. Sjukt fint att ha med sin man.
Imorrn är det 3 år sedan han friade till mig... Jag var gravid i 6 månaden och hade ägnat de senaste månaderna åt att spy upp allt som var jag. Han friade vid julgranen oxå. Han vet att jag älskar jul.
Vi har hyrtomte i år. Imorrn kommer en okänd, ganska ung, kille som vi aldrig har träffat förut, att komma hit och tomta för våra barn. Det ska bli spännande. Jag hatar dåliga tomtar. Jag har mycket höga krav på en tomte helt enkelt. Men främst måste han vara gullig och conecta med barnen. Vad ska man annars ha en tomte till liksom? Så vi får väl se. Om han är värd pengarna.
Fy fan vad jag ska ta det lugnt imorrn alltså. Jag har tänkt ut en plan som går ut på att min make blir den som fixar frukosten. Sen ska vi till hans familj och där brukar man inte heller behöva lyfta många fingrar, vi är ju så många där och när många hjälps åt går allt snabbt och smidigt.
Sen ska vi hem igen och då kommer ju mamma, passande nog. Säkert kan man få henne att plocka fram maten på kvällen. Det enda jag räknar med att behöver göra är att plocka fram julgodiset samt öppna mina paket. Ett ljuvt jobb skulle jag vilja säga.
Så nu. Önskar jag eder alla en Riktigt God Jul.
Må ni få många paket och många pussar i jul.
Kärlek
Ps. Jag känner att det likagärna kunde ha vart jag som satt i den där stolen:
ds

Kommentarer
Postat av: Anonym

Oj oj, men du! Tänk på att det alltid finns dom som har det värre o då kommer du säkert att må bättre. God fortsättning :-)

2011-12-27 @ 17:09:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0