brunheten

Som sig bör på 4 mensdagen!

De första 3 mensdagarna vill jag i regel dö. Då fantiserar jag om rakblad och sjukt mycket kajal under ögonen och sådär. Så ni som läst mina statusuppdateringar på facebook om hur min man alltid pysslar om mig rätt mycket några dagar i månaden kanske inser att han inte är så "kärringstyrd" som ni tror. För det är väl ganska logiskt att man pysslar om en som man älskar som känner att hon vill dö??

Men imorse vände det! Eller egentligen redan inatt när jag, kl 04, kröp i säng efter att ha skickat in ett sociologiarbete. Allt var så fridfullt då. Jag var inte ens stressad över att klockan var så mycket. Jag låg och funderade lite på min julaftonskrönika som ska in på lördag och sen somnade jag. Vaknade vid 9, glad och pigg.

Jag och ungarna började dagen med att göra marsipanfigurer. Stortjejen gjorde Jungfru Maria och Jesusbarnet... Känner att den senaste tidens läsning i alla Barnbiblar vi lånade på bibblan kanske har blivit lite väl. Snart blir hon frälsningssoldat liksom. Sjunger om pärleportar och skit.

Hur som helst gick godistillverkandet över förväntan. Alla var glada och det blev jättefint.

Sen började det snöa stora, blöta, flingor och lilltjejen som inte minns förra året och därmed beter sig som att hon inte sett snö förut, gick och hämtade sina stövlar, ställde dem mitt på golvet och markerade därmed tydligt vad hon ville göra.

Så vi gick ut. Barnen gjorde några små, fjuttiga slaskbollar och kastade på förrådsväggen. Katterna lekte med de stora flingorna. Vi sjöng Hej Mitt Vinterland. Sen blev vi blöta och gick in och 5 minuter senare hade snön försvunnit. Kul.

Vi käkade och sen la vi oss och vilade. Lilltjejen somnade ganska fort och då gick jag och stortjejen och bakade Brysselkex! Vi brände en plåt. Det är som det ska vara. Det finns inte en maträtt och inte en kakjävel som jag inte bränt. Popcorn bränner jag. Allt bränns. Men de var rätt goda ändå faktiskt så jag väljer att inte deppa.

Vi väckte lillan och sen började jag städa. Barnen gjorde julkort till sina dagisfröknar. Jag gjorde rent skåp och lådor. Pappan kom hem. Han fick laga mat. Vi åt och sen delade vi upp oss och jag och stortjejen gick upp och lekte och spelade spel medan maken och lilltjejen var kvar nere och lekte och spelade spel. Det var en fin stund.

Barnen har vart så glada idag. Jag oxå. De har lekt och lekt och lekt med varandra och ta mig fan inte grälat en enda gång. Kurragömma, modiga prinsessor, katter, ja allt möjligt har de vart idag.

Jag har bara vart Världens bästa mamma mest.

Imorrn kommer lilltjejens bästekompis och hans syster och mamma hit. Jag och de barnens mamma blir bara närmare och närmare vänner ju mer tiden lider. Det är härligt. Det är så jävla härligt att ha kompisar! De är inte många, men de jag har nu är fantastiskt GODA vänner.

På kvällen ska jag slå in julklappar samt städa ännu mer.

Mitt hus ska bli så fint och rent! Jag gör dammandet och maken gör golven. Han är så bra på det. Dammsuga och tvätta dem.

Och jag känner ingen stress. Bara lugn. Skönt.

Sitter i möte med min studiegrupp nu. Det är struligt. Jobbigt just nu. Och snart är det jul.

Våra gemensamma jular i historien

År 2007- den 1 julen: Vi har ägnat dagarna innan jul åt att flytta från lägenheten på Signalgatan till radhuset. Dagen innan julafton åker vi till D´s familje i Halla. På julafton vaknar vi hos makens (men då var han det inte utan endast en Godvänsområkadevarapappatillvårtgemensammabarn) familj. Hetsumgås,hetsäter,hetsöppnarjulklappar och hetsåker sedan 5 mil till Rone och min familj. Glömmer blöjorna i Halla. Hetsträffar tomten. Hetsumgås. Sover där.

År 2008- den 2:a julen: vi bor i stort radhus och deklarerar att vi Inte tänker åka Någonstans På Julafton. Jag är gravid med lilltjejen och mår skit. På julafton fylls radhuset av familjerna. Det är härligt och stökigt och jag lägger mig på en madrass och vilar mitt i hela stöket. På kvällen friar min blivande man. Jag är i 7 himlen.

År 2009- den 3 julen. Vi bor kvar i radhuset. Har en bebis och en nästan3åring. När vi vaknar på julafton har jag feber. Får en systemkamera av min man i morgongåva. Familjerna kommer och det är trångt och mysigt på kvällen.

År 2010- vi har flyttat till hus. Det är litet och ännu mindre då det största rummet används till garderober och flyttkartonger. Makens familj stannar hemma och bara min familj kommer in. Vi har magsjuka hela veckan före jul. Jag är hyfsat frisk på julafton medan maken och lilltjejen är mitt i sina sjukor.

År 2011- vi ångrar oss om Hemmaheten i sista sekund och bestämmer oss för att tillbringa julaftons förmiddag hos makens familj i Tofta. På eftermiddan ska min familj komma in till oss. Vi har ännu ingen tomte och jag har lite panik.

Men det blir en fin jul iaf. Så mycket vet jag.