som en liten kanin

Ja såhär kan man känna sig såhär på måndagsmorgonen.
Som om man vore en liten kanin som ville dö.
Jag hatar de här mörka, svarta morgnarna när det känns som att man skickar iväg barnen till ett ryskt fångläger istället för ett varmt och ljust dagis. När de säger "jag vill bli hämtad efter maten idag mamma" och man vet att man har gaaaanska mycket att fixa med och att efter lunch är ganska orealistiskt. Då känner man sig som ett spann skit. Eller en lite kanin som vill dö.
De här kaninerna skrattade vi mycket åt när vi var 20 och bodde i kollektiv i Hökarängen. Vi hade en kompis som brukade berätta bisarra historier om sin lilla kanin och så hittade vi passande nog denna lilla suicida kanin och allting blev hysteriskt roligt.
Sällan saker är hysteriskt roliga nu för tiden.
Gud, vad muntert det blev idag då. Får ta en dubbel Treo så blir det nog bättre sen!
Amen

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0